BarnkammarPosten Oberoende nyhetsmedium om babymöbler, barnkammare och trygga miljöer för de minsta i Sverige.

Kunskap

Förbränning av avfall: EU-regler för luft och register

Förbränning av avfall förklarat: EU-krav för luft, tillstånd och rapportering till EU-registret E-PRTR för anläggningar.

Redaktionen

Förbränning av avfall kräver tillstånd före drift

Förbränning av avfall styrs i EU av tillstånd, driftvillkor och gränsvärden för luft samt rapportering till utsläppsregistret E-PRTR. Enligt EUR-Lex sammanfattning om avfallsförbränning, uppdaterad den 27 oktober 2011, måste varje förbrännings- och samförbränningsanläggning ha tillstånd, och tillståndet anger vilka avfallsslag och mängder som får behandlas samt kapacitet och mätmetoder. Under 2000 antogs direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall, med införlivandefrist till den 28 december 2002, och det ersattes senare av industriutsläppsdirektivet 2010/75/EU, antaget den 24 november 2010. I Sverige gäller förordning 2013:253 om förbränning av avfall för verksamheter med förbränning av fast eller flytande avfall i förbränningsanläggning. För läsare som vill förstå prövningen bredare ger tillståndsprövning enligt IPPC sammanhang om industriutsläpp och tillstånd.

Förbränning av avfall kräver tillstånd före drift eftersom villkoren prövas innan verksamheten startar. Tillståndet preciserar avfallsslag, mängder, kapacitet och metoder för provtagning och mätning av föroreningar i luft och vatten. Operatören ska vid mottagning vidta försiktighet mot skador på miljö och hälsa. Farligt avfall kräver uppgifter om uppkomst, fysikalisk och kemisk sammansättning samt farliga egenskaper före mottagning. Årlig rapportering till myndigheten gäller för större anläggningar, medan mindre anläggningar förs in på en offentlig lista. Allmänheten får yttra sig över ansökningar om nya tillstånd innan myndigheten beslutar.

Vilka luftföroreningar har gränsvärden vid förbränning av avfall?

Luftkraven vid förbränning av avfall bygger på gränsvärden, driftvillkor och mätning av rökgaser och stoft. Gränsvärdena för förbränningsanläggningars utsläpp till luft gäller tungmetaller, dioxiner och furaner, kolmonoxid, stoft, totalt organiskt kol, väteklorid, vätefluorid, svaveldioxid samt kväveoxider. Samförbränning följer en särskild metod för att bestämma luftvärden, med tillägg för cementugnar och förbränningsanläggningar som samförbränner avfall. Mätning av utsläpp till luft och vatten sker fortlöpande eller periodvis enligt direktivets regler. Mätsystemen övervakar driftparametrar och relevanta utsläpp från anläggningen.

Driftvillkoret för fullständig förbränning anger temperatur och uppehållstid för rökgaserna. Rökgaserna ska hållas vid minst 850 grader i minst två sekunder. Om farligt avfall med över 1 procent halogenerade organiska ämnen uttryckt som klor förbränns ska temperaturen vara 1100 grader i minst två sekunder. Värmen från förbränningen ska tas till vara så långt det är möjligt. Resterna ska minimeras och återvinnas så långt det är möjligt, och torra rester kräver skydd mot spridning under transport.

Område Krav vid avfallsförbränning
Tillstånd Avfallsslag, mängder, kapacitet samt provtagning och mätning anges i förväg
Drift Minst 850 grader i minst två sekunder, 1100 grader vid angivet farligt avfall
Luft Gränsvärden för metaller, dioxiner och furaner, kolmonoxid, stoft och syror
Vatten Utsläpp från rening av rökgaser kräver tillstånd och gränsvärden
Uppföljning Fortlöpande eller periodvis mätning samt årlig rapport för större anläggningar

Tidshorisonten ovan avser EU-reglerna sådana de beskrivs av EUR-Lex i sammanfattningen från den 27 oktober 2011. Tabellen visar inte svenska undantag i detalj. Den som söker den svenska avfallskontexten hittar mer i avfall och EU-register. Begreppet anläggning omfattar stationära och mobila tekniska enheter för termisk behandling av avfall, med eller utan återvinning av värme. Det omfattar oxidation samt pyrolys, förgasning och plasma när produkterna därefter förbränns.

Hur fungerar EU-registret för utsläpp från avfallsanläggningar?

EU-registret E-PRTR samlar miljöinformation från industrianläggningar och är öppet för allmänheten utan avgift. Enligt EUR-Lex svenska sammanfattning om registret, ändrad den 8 maj 2020, bygger E-PRTR på förordning 166/2006, antagen den 18 januari 2006 och gällande sedan den 24 februari 2006. Sökning kan ske utifrån förorening, läge, påverkad miljö och utsläppande anläggning. Registret stöder Århuskonventionens mål om insyn och deltagande i miljöbeslut. Förordning 2019/1010 samordnade och effektiviserade rapporteringskraven i miljölagstiftningen.

Registret innehåller 91 föroreningar, däribland växthusgaser, tungmetaller, bekämpningsmedel och klorerade organiska ämnen. Utsläpp rapporteras när de härrör från en verksamhet i registret och överstiger tröskelvärdet för ämnet. Berörda sektorer omfattar bland annat energiproduktion, metallproduktion och metallbehandling, mineralindustri, kemisk industri samt avfallshantering och avloppsrening. Även papper och trä, livsmedel, textil, garvning samt intensiv animalieproduktion och vattenbruk ingår. Uppgifter om diffusa källor till luft och vatten tas med när sådana uppgifter finns.

Flödet av uppgifter går från operatör till nationell myndighet och vidare till kommissionen. Operatören lämnar uppgifter om utsläpp till luft, vatten och mark samt borttransport av föroreningar i avloppsvatten och avfall. Länderna granskar och kontrollerar uppgifterna nationellt. Myndigheterna lämnar uppgifterna elektroniskt till kommissionen senast elva månader efter rapporteringsårets slut. Kommissionen för in uppgifterna från länderna samt Island, Liechtenstein, Norge, Serbien och Schweiz i E-PRTR inom en månad, med stöd av Europeiska miljöbyrån.

Tidsgränsen för allmänhetens tillgång har förkortats genom reformen. Ändringen sänkte gränsen från 16 till 12 månader för att föra in ländernas rapporterade uppgifter i E-PRTR. Genomförandebeslut 2019/1741 fastställer elektroniskt format och periodicitet för rapporteringen. Första redovisningen med det nya formatet avsåg rapporteringsåret 2019, om inte annat angavs i beslutets bilaga. Översyn av beslutet skulle ske senast den 31 december 2024 för att pröva tidigare offentlighet. Den som söker rättskällor hittar vägledning i författningsregistret.

Vad skiljer förbränning från samförbränning i EU-reglerna?

Skillnaden mellan förbränning och samförbränning ligger i anläggningens huvudsyfte och i hur luftkraven bestäms. En förbränningsanläggning är en teknisk enhet för termisk behandling av avfall, med eller utan återvinning av värme. En samförbränningsanläggning producerar främst energi eller materiella produkter. Förbränning följer fasta gränsvärden för luft, medan samförbränning följer en särskild beräkningsmetod med tillägg för vissa anläggningstyper. Båda formerna kräver tillstånd, mottagningskontroll, mätning och hantering av rester.

Undantagen från reglerna gäller avgränsade strömmar och små försöksanläggningar. Försöksanläggningar som behandlar mindre än 50 ton avfall för att förbättra processen faller utanför. Undantag gäller också bland annat vegetabiliskt avfall från jordbruk och skogsbruk, vegetabiliskt avfall från livsmedelstillverkning när värmen återvinns, vissa fiberrester vid platsen när värmen återvinns, vissa typer av träavfall, korkavfall, radioaktivt avfall, djurkadaver samt avfall från olje- och gasprospektering som förbränns ombord på anläggningar till havs. Avgränsningen hindrar inte att övriga anläggningar prövas fullt ut. Operatören ansvarar för att sortera bort undantag från tillståndspliktig förbränning.

Förbränning av avfall vanliga frågor

Behöver förbränning av avfall tillstånd före drift?

Förbränning av avfall kräver tillstånd eftersom EU-rätten ställer upp villkor för drift, mätning och rapportering som prövas i förväg. Enligt EUR-Lex sammanfattning, uppdaterad den 27 oktober 2011, anger tillståndet avfallstyper, mängder, kapacitet samt provtagning och mätning av föroreningar i luft och vatten. Svensk prövning sker inom ramen för förordningen om förbränning av avfall.

Vilka luftkrav gäller för förbränning av avfall?

Förbränning av avfall ger luftkrav genom gränsvärden för bland annat tungmetaller, dioxiner och furaner, kolmonoxid, stoft, totalt organiskt kol, väteklorid, vätefluorid, svaveldioxid samt kväveoxider. Enligt EUR-Lex sammanfattning gäller gränsvärdena för förbränningsanläggningars utsläpp till luft, medan samförbränning följer en särskild beräkningsmetod med tillägg för cementugnar och förbränningsanläggningar.

När syns förbränning av avfall i EU-registret E-PRTR?

Förbränning av avfall syns i EU-registret E-PRTR när utsläppen kommer från en verksamhet i registret och överstiger tröskelvärdet för ämnet. Enligt EUR-Lex svenska sammanfattning, ändrad den 8 maj 2020, innehåller registret 91 föroreningar och uppgifter om utsläpp till luft, vatten och mark samt borttransport av föroreningar i avloppsvatten och avfall. Uppgifter om diffusa källor tas med när sådana finns.

Vad skiljer förbränning av avfall från samförbränning?

Förbränning av avfall skiljer sig från samförbränning genom anläggningens huvudsyfte och hur luftkraven bestäms. Enligt EUR-Lex sammanfattning är en förbränningsanläggning en teknisk enhet för termisk behandling av avfall, medan en samförbränningsanläggning främst producerar energi eller materiella produkter. Förbränning följer fasta gränsvärden för luft, medan samförbränning följer en särskild metod med tillägg för vissa anläggningstyper.


#Avfallsförbränning #Luftutsläpp #EU-Register #Industriutsläpp

Relaterade artiklar